Det regnar. Och regnar. Och så skiner solen lite. Sen regnar det igen. Jag stickar tröja när det regnar och pysslar om blommorna på balkongen när håller upp lite. Snart packar vi väskorna och far till svärföräldrarnas stuga vid havet. Det blir fint.
Har hört ryktas att det ska finnas kantareller i skogarna nu, men jag har då inte sett skymten av nån. Svampplockning är helt enkelt inte min grej, jag ser dom inte och kan gå förbi vilket svampställe som helst om ingen pekar ut det åt mig. Men blåbär däremot! Det är min grej! Jag är i princip uppvuxen i blåbärsskogen, en väldig massa timmar av min barndoms somrar har jag tillbringat i en myggig blåbärsskog med ett decilitermått i ena handen (som blåbären plockades i och som tömdes i mammas stora hink) och en tablettask som muta i den andra. Och när tablettasken var slut fyllde man på med blåbär och låtsades att det var godis och hade något att äta på en stund till. Runt omkring gick mamma och mormor och morfar och farmor och plockade blåbär i ett rasande tempo. En sommar utan blåbärsplockning, det är ingen riktig sommar.
Sköna hemmadagar. Lyssnar på radio, syr grisar och kor, dricker kaffe, äter de första grönsakerna från trädgårdslandet. Och tittar på senaste loppisfynden- en skogsgardin, en blomkruka och en mycket liten ljusstake.
...och sen drog vi till Västkusten. Saltvatten, sten och vita hus med glasverandor som jag väldigt gärna skulle vilja bo i (om jag hade haft några miljoner över vill säga...). Bohuslän är vackert.
När vi tittat färdigt på djuren åt vi. Och åt. Och åt... Favoritmatstället blev café Mejeriet i Vickleby. Hur fint som helst! Och så tittade vi på blommor. Fint det med.
Efter den något motiga starten på vår resa gav vi oss ut på Öland och träffade djur. Glada grisar med knorr, kor som gick mitt i vägen och vägrade flytta på sig, hästar i solnedgång och så, lite oväntat, väldigt sociala strutsar.
Den började lite motigt, vår resa. Enligt planen skulle jag ta mig till Kalmar med tåg och sen ta bussen över till Öland, där jag skulle möta upp J som kom med färjan från Gotland, och så skulle vi bo på vandrarhem allra längst upp på norra Öland. Men så blev ett av mina tåg försenade, jag missade tågbytet i Alvesta och bussen till Öland hann gå långt innan jag kom fram till Kalmar. Och båten från Gotland bestämde sig för att lägga till i Oskarshamn istället. Och vandrarhemmet gick inte att avboka. Resultatet? Jag fick ett par timmar på mig att på egen hand upptäcka Kalmar. Och sen fick vi tillbringa kvällen i bilen och se nästan hela Öland susa förbi utanför fönstret när vi sträckkörde för att hinna få rumsnyckeln innan receptionen på vandrarhemmet stängde. Så kan det gå...
Har just kommit hem från en veckas Sverigesemester. Bästa J och jag har åkt runt på Öland och bott i tält, lagat mat på trangiakök, badat, klappat hästar, tittat på solnedgångar och fyrar och klapperstensstränder och alvaret, loppishandlat och haft det fantastiskt bra. Och när vi var klara med Öland bilade vi vidare till Bohuslän. Det var också fint. Just nu känns hemma ändå bäst. Få sova i min säng. Duscha i min dusch (som inte behöver matas med femkronor för att ge varmvatten).
Är mitt inne i en virkningsperiod just nu. Mest för att en virkning är lätt att ta stoppa ner i väskan och plocka upp om man sitter på ett tåg eller en buss eller på stranden eller nästan var som helst... Heja virkningen!
